Det första morgontidsegmentet (10:00) på en tisdag eller onsdag erbjuder den lugnaste upplevelsen. Vid middagstid bildas det trängsel vid entréerna, vilket gör det svårt att ta ett steg tillbaka och betrakta takfresken utan att bli knuffad av folkflödet.

Räkna med 10–15 minuter om du är självguidad, eller upp till 20 minuter med en guide. Om man bara går igenom rummet i snabb takt missar man de intrikata detaljerna i bronsskulpturerna och den dolda symboliken i konstverken i valvet; genom att ta det lugnt upptäcker man rummets sanna symmetri.

Den ligger i den centrala ceremoniella delen och dyker upp direkt efter att du har utforskat Halberdiersalen. Eftersom du då har gått uppför Stora trappan och passerat de första rummen, ta en stund att vila ögonen innan du ger dig in i det enorma Gasparini-rummet som ligger direkt därefter.

Det är som mest folk mellan kl. 11.30 och 14:00. Det blir högljutt i rummet, och säkerhetspersonalen ser strikt till att regeln om fotograferingsförbud följs, vilket gör att aktiviteten avstannar. Om man gör ett besök på platsen efter kl. 16.30 möts man av en betydligt lugnare atmosfär med ett mjukare, stämningsfullt naturligt ljus.

Ställ dig mitt i rummet för att beskåda Tiepolos enorma takfresk. Från denna utsiktsplats kan man samtidigt beundra symmetrin hos de fyra förgyllda bronslejonen som vaktar den upphöjda plattformen och de stora speglarna som reflekterar Kristallkronor.

De flesta besökare tittar bara rakt fram på de kungliga stolarna och går sedan vidare. När du kommer in ska du genast lyfta blicken mot taket och titta på speglarnas socklar för att beundra det utsökta hantverket från den kungliga glasfabriken i La Granja.

Titta upp för att beskåda det sista mästerverket av den venetianske målaren Giovanni Battista Tiepolo, som fullbordades 1766 när han var 70 år gammal. Den skildrar det spanska imperiets vidsträckthet genom att använda allegoriska figurer som symboliserar provinserna och de kulturella dygderna under kronan.

På båda sidor om trappan till tronpodiet står fyra lejon i förgylld brons. Dessa statyer har överlevt historiska omvälvningar; de gjöts ursprungligen år 1651 under ledning av målaren Diego Velázquez för ett tidigare palats, vilket innebär att de är äldre än själva rummet.

Rummet pryds av enorma speglar tillverkade vid den kungliga glasfabriken i La Granja. De är placerade rakt mittemot varandra och skapar en illusion av oändligt utrymme, upplyst av tolv tunga venetianska Kristallkronor som hänger från det förgyllda valvet.